Föroreningar i hamnbassängen

Undersökningar har visat att det finns stora mängder tungmetaller i sedimenten i Oskarshamns hamnbassäng. Metallerna har tillförts via industriell verksamhet som bedrivits i området sedan mitten av 1800-talet. I vattnet är metallerna huvudsakligen bundna till partiklar. Med tiden sjunker partiklarna ned till botten vilket leder till att metallerna koncentreras i sedimenten. Nedan beskrivs de föroreningar som återfunnits i hamnbassängen i höga halter. Först presenteras den totala uppskattade mängden i hamnbassängen, och därefter spridningen från hamnbassängen ut till Kalmarsund och Östersjön.


Arsenik
Totalt ca 30 ton
Spridning ca 100 kg/år

Arsenik är ett grundämne som finns naturligt i vissa svenska bergarter. Arsenik har använts inom industrin under en stor del av 1900-talet, bland annat för impregnering av trä och för utrotning av skadedjur. En tiondels gram räknas som en dödlig dos för en människa.

Arsenik är klassats som cancerframkallande för människa baserat på ökning av risken för lungcancer, urinblåsecancer och hudcancer. Detta har visats både vid yrkesmässig exponering och vid högt arsenikintag från brunnsvatten. (Källa: Naturvårdsverket)

Bly
Totalt ca 200 ton
Spridning ca 600 kg/år

Bly används inom industrin både som metall och som olika blyföreningar, mest blyoxider. Ammunition i form av hagel och kulor är en stor källa till spridning av bly i naturen. Bly finns i många slags elektriska och elektroniska komponenter, till exempel bildrör, glödlampor och batterier. Bly används inte längre i bensin till bilar och användningen av bly i färg har minskat.

Blyförgiftning ger diffusa symtom som trötthet och dålig aptit. Bly skadar de röda blodkropparna och det kan leda till blodbrist. Bly kan också skada nervsystemet. En allvarligare förgiftning kan medföra att man förlorar nervfunktionen i bland annat armarna, vilket kan leda till delvis förlamning. Foster och små barn som utsätts för större mängder bly kan drabbas av fördröjd utveckling, lägre IQ och beteendestörningar. Bly har även en mycket toxisk effekt på växter.(Källa: Livsmedelsverket)

Kadmium
Totalt ca 3 ton
Spridning ca 5 kg/år

Kadmium är ett metalliskt grundämne som finns naturligt i alla jordar och som inte kan brytas ner. Främsta användningsområdet för kadmium i Sverige är nickel-kadmium batterier. Utsläpp av kadmium till luft sker främst vid sopförbränning, bl a som en följd av felaktig sophantering av nickel-kadmiumbatterier, vid metalltillverkning och vid förbränning av fossila bränslen.

Det kadmium som tas upp i kroppen ansamlas framförallt i njurarna. Den biologiska halveringstiden för kadmium i njure är 10-30 år, vilket innebär att kadmiumhalten i njurarna ökar under en stor del av livet. Njurarna kan därför på sikt ta skada. Den återresorption av lågmolekylära ämnen och salter som sker i njurbarken försämras, och med ökande kadmiumbelastning i njuren kan förhöjda halter av dessa ämnen och vissa enzymer från njurbarken uppmätas i urinen. Studier i Belgien och Sverige tyder också på ett samband mellan kadmiumexponering och benskörhet.
Kadmium är starkt toxiskt, speciellt för marina organismer (algers tillväxt hämmas redan vid låga koncentrationer) och ämnet är cancerframkallande. (Källa: Livsmedelsverket och Naturvårdsverket)

Koppar
Totalt ca 300 ton
Spridning ca 500 kg/år

Koppar är ett metalliskt grundämne som har mycket god ledningsförmåga för värme och elektrisk ström. Koppar och kopparföreningar är därför industriellt mycket viktiga och används bland annat till elektrisk utrustning och i bekämpningsmedel.

Koppar är livsnödvändigt för människor, djur och växter. Negativa hälsoeffekter av koppar är relaterade både till underskott och till överskott. Det finns alltså ett acceptabelt intervall för kopparintag. Men samtidigt kan kopparhalter som bara marginellt överstiger de naturliga ge upphov till skadliga effekter på mark- och vattenorganismer.

Koppar kan ha negativ inverkan på mark, sjöar och vattendrag. Ämnet är mycket giftigt för mikroorganismer. För människan kan överdriven exponering av koppar innebära negativa effekter på ögon, näsa, lungor, njurar, lever och matsmältningssystemet.(Källa: Naturvårdsverket)

Kvicksilver
Totalt ca 500 kg

Kvicksilver har använts inom många industriella områden. Användningsområden för kvicksilver är bl.a. termometrar, elinstallationer, ljuskällor, batterier och elektronik. Sverige har sedan den 1 juni 2009 ett totalförbud mot kvicksilver med hänvisning till att det är ett miljögift. Detta förbud innefattar även användningen i tandlagningsamalgam (Sedan tidigare renas rökgaserna från svenska krematorier från kvicksilver). Dock kommer kvicksilver i fortsättningen att få användas i några särskilt angivna fall, till exempel i lågenergilampor. De svenska utsläppen har minskat och nedfallet av kvicksilver från atmosfären kommer nu huvudsakligen med långväga lufttransporter.

I naturen kan kvicksilver lätt omvandlas till metylkvicksilver, vilket är extremt giftigt och påverkar fosterutveckling samt centrala nervsystemet hos människa. Höga halter av kvicksilver i fisk i är ett miljöproblem som funnits i Sverige under en lång tid. Eftersom kvicksilver anrikas genom näringskedjan är halterna högst hos rovfisk. (Källa: Naturvårdsverket och Livsmedelsverket)

Nickel
Totalt ca 10 ton
Spridning ca 25 kg/år

Det huvudsakliga användningsområdet av nickel är som ytbeläggningsmedel, tack vare dess motståndskraft mot korrosion både i marina och industriella miljöer. Ämnet används även i nickel-kadmiumbatterier och legeringar. Ämnet uppvisar långtidseffekter och är miljöfarligt. Vissa föreningar, till exempel nickelmonoxid och nickeldioxid, är cancerframkallande. (Källa: Naturvårdsverket)

Zink
Totalt ca 600 ton
Spridning ca 1000 kg/år

Zink är ett av de mindre giftiga ämnena bland de så kallade tungmetallerna, men också ett av de vanligast förekommande. Höga halter kan ha giftverkan, men ämnet behövs också i mindre mängd för allt liv som beståndsdel i olika enzym.

Zink används globalt och i Sverige som korrosionsskydd till galvanisering. Ämnet används också i olika zinklegeringar, till exempel mässing. Zink används som råvara inom metallindustrin och som ytbeläggningsmedel inom metallvaru- och elektronikindustrin.

Förhöjda halter av zink skadar fisk genom att zinkhydroxid bildar beläggning på fiskarnas gälar. Fisken drabbas då av syrebrist. (Källa: Naturvårdsverket)

Dioxiner
Totalt ca 70 g
Spridning ca 100 mg/år

Dioxin är ett samlingsnamn för en grupp av 210 klororganiska föroreningar och ämnen som är mycket långlivade. Ämnena är starkt toxiska i mycket låga koncentrationer, som exempel är livsmedelsverketes gränsvärde för dioxiner i fisk är 0,0000000065 g/kg färskvikt.
Dioxiner är stabila och fettlösliga föreningar som är svåra att bryta ner. De finns därför kvar i miljön och i kroppen under lång tid. Egenskaperna gör också att dessa ämnen anrikas i näringskedjorna, vilket innebär att de högsta halterna återfinns i bl.a. rovfiskar från förorenade områden. Fettlösligheten gör att dioxiner ansamlas i fettvävnaden hos djur och människor och kan hittas i bl.a. modermjölk.

Höga halter av dioxiner kan påverka utvecklingen av hjärnan och nervsystemet, vilket bland annat kan ge beteendestörningar. Ämnena misstänks också påverka immunförsvaret, fortplantningsförmågan, hormonsystem samt orsaka cancer. I höga doser kan dioxin även orsaka så kallad klorakne, en långvarig akneliknande hudinflammation i ansiktet. (Källa: Livsmedelsverket)

PCB
Totalt ca 20 kg
PCB är en förkortning för polyklorerade bifenyler. Dessa utgör en serie av 209 enskilda kongener ("varianter") som skiljer sig genom antalet kloratomer och deras plats i molekylen. Vissa PCB-kongener är dioxinlika, d.v.s. har en struktur som är mycket lik dioxinernas och verkar via samma mekanismer som dioxinerna i kroppen.

PCB är industrikemikalier som har använts i stor utsträckning i till exempel fogmassor vid byggnation. De har visat sig vara giftiga då de påverkar immunförsvar, fortplantning och är cancerframkallande. Användningen av PCB i nya produkter förbjöds därför i Sverige 1978. Från 1995 får inga produkter som innehåller PCB användas över huvud taget. Ämnena bryts dock ner långsamt och därför finns PCB fortfarande kvar i miljön.

PCB räknas till gruppen långlivade organiska föroreningar. PCB-föreningar är fettlösliga vilket innebär att de anrikas i kroppens fettvävnad. Stora mängder PCB riskerar att ge leverskador som i värsta fall kan vara ett förstadium till cancer. Forskning har visat att spädbarn med högre halter PCB i kroppen kan få nedsatt korttidsminne. Halterna är högst hos djur i toppen av den marina näringskedjan, såsom fiskar, sälar och i fåglar som äter fisk. Människor får i sig PCB via födan, till exempel genom att äta fet Östersjöfisk, spädbarn kan få i sig PCB via bröstmjölken.

I naturen har man upptäckt att djur med hög PCB-halt har ändrat grundläggande beteenden. Detta har medfört att djurbestånd har försvunnit från vissa områden. (Källa: Naturvårdsverket)

TBT
Totalt ca 100 kg

Tributyltennhydrid är en mycket giftig organisk förening, som ursprungligen togs fram för bekämpning av parasitsjukdomen snäckfeber (bilharzia). Ämnet dödar den vattenlevande snäcka som är mellanvärd för parasitmasken Schistosoma, som ger sjukdomen schistosomiasis. Man kom senare fram till att TBT tog död på även andra vattenlevande organismer och därmed var steget inte långt till att använda TBT i skeppsbottenfärger för bekämpning av påväxt.

I syrefattig miljö, till exempel i Östersjöns döda bottnar, är TBT nästan stabilt. Halveringstider på flera år till decennier har angetts i litteraturen. Vid muddring kan TBT komma att frisläppas och därigenom påverka miljön. Trots att användningsförbud som skeppsbottenfärg nu har införts kommer TBT-relaterade skador att fortsätta under många år framöver. (Källa: Wikipedia)